7 månader

I dag hade vi rådgivningsbesök och fick veta att Massefnasse väger 9,655 kg och är 74cm lång. Han är ganska lång för sin ålder och vikten är exakt på kurvan. Han kan sitta själv utan problem och trivs långa stunder på golvet för sig själv med någon leksak. Men rådgivningstanten var inte jättenöjd att han typ aldrigt ännu svängt sig, att han liksom totalt hoppat över det steget i utevkligen. Han har svängt sig men bara kanske tre gånger och också de gångerna har nog varit halvt i misstag. Han kan också stå en liten stund med stöd tills han sätter ner sig igen. Men nu måste vi ha honom mera och ligga på golvet istället för att sitta. Han kommer att hata det, för han blir uttråkad efter en sekund, men motoriskt är det viktigt att han lär sig svänga sig ordentligt.

Han sover bra. Somnar vid 20.-20.30, vaknar en gång (oftast, ibland två) och får en flaska och vaknar sen för morgonen vid 6-7 tiden. På dagen sover han tre tupplurer, ungefär en eller en och en halv timme var. Så kan verkligen inte klaga på hans sovande, har aldrig kunnat det. Han har visst haft några dåliga nätter men de kan man nog räkna på en hand.

Han äter fast mat fem gånger om dagen, morgonmål, lunch, mellanmål, middag, kvällsmål, och dricker tre flaskor mjölk (plus den på natten). Han äter allt han får framför sig fast helt totalt utan att villa låta snobbig så måste jag säga att han inte äter köpt burkmat. Det spottar han ut. Så jag lagar all mat åt honom. Men eftersom det är den enda kulinariska uppgift jag har i det här hushållet (förutom att äta då) så är det rätt så okej. Och det tar ju inte så länge att hacka lite grönsaker, koka, mixa och frysa. Jag lade upp en bild på insta för någon tid sedan på babymat jag höll på att laga och en kompis kommenterade att oj så duktig jag är. Jag tar mer än gärna emot alla komplimanger jag kan få, tycker inte man ska vara så modest, men som sagt så är det kocken i huset som sköter utfodringen av de vuxna så att jag en gång i veckan tar 30 minuter för att laga lite babymat är nog inte så duktigt. Eller jo, det är det väl, men ni fattar. Det är inte som att jag sku stå vid grytorna dagen i ända.

Matheo är en glad typ som sällan blir arg och ledsen. Han skrattar högt och mycket och är en enkel bebis på alla sätt. Mest av allt här i världen tycker han om sin mamma och sin pappa. Och helst av allt är det någon av oss som ska sköta honom och alltid vara nära. Han blir fort arg och ledsen om han är i någon annans famn, fast det går nog om rätt så snabbt. Nestmest av alla tycker han om sin storebror. Men han bor hos oss bara varannan vecka. Det är något speciellt i att se en 13 åring, som annars mest är intresserad av sin telefon, totalt skina upp och börjar tala bebisspråk när han ser sin lillebror. Och ja, M är total förälskad i honom också. 13 åringen tröttnar dock, förståeligt, rätt så snabbt på den lille och går bort och stänger dörren om sig så fort M gnäller till lite. Men om några år tänker jag att han nog kan sitta barnvakt åt sin lillebror. Det blir perfekt.

Mest av allt älskar Matheo att vara hemma och om vi varit borta så skiner han upp som en sol så fort vi kommer hem. Om vi är på besök tycker han inte om att sitta på golvet eller göra något annat. Men får han sitta i famnen är han nöjd. Typ sådan är vår lille Mattifnatti nu vid sju månader.

Sista rådgivningsbesöket på vår nuvarande rådgivning innan vi flyttar.  I dag var också P med på och han är mycket bättre på mig att ställa en massa frågor och att berätta utförligt om Matheo  (själv får jag bara ur mig ”vi har det bra”, ”nej, jag har inga frågor”), så vi var där i över en timme. Kan bara hoppas att vi får en lika bra ”tant” på nästa ställe.

Och hur typiskt är det int att vi på rådgivningen satt och skröt om att han ännu aldrig varit sjuk, inte ens en liten snuva. Och så när vi kom hem hade han över 39 grader feber. Fast inga andra symptom alls, så vi blev lite fumdersamma på vad det kunde vara. Vi gav honom lite nedsättande medicin innan läggdags så får hoppas att febern är borta imorgon.

img-20170214-wa0005

Om anna-stina

Anna-Stina heter jag, 30 år gammal. Sist jag skrev på denna blogg bodde jag i Lima, Peru. Livet gick ut på jobb, resor och flotta fester. Efter ca 10 år av utomlandsposter (Peru, England, Vietnam, Spanien…) flyttade jag hem till Finland i Februari 2015 efter att ha fått drömjobbet. Livet skulle gå ut på karriär, jobb och resor. Men livet går ite alltid som man tänkt sig. Träffade spanska Pablo, blev kär, gravid och nu är jag på mammaledighet med min son Matheo född 07/16.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s