Date night

Skrev det här inlägget egentligen i går på morgonen, men jag var så irriterad på min hubby igår att jag inte ville publicera något om date nights. Men som allt här i livet så gick även den irritationen över så här kommer det: 

I går lyckades vi få till en date night, Dinner and a Movie, eller rättare sagt a Movie and then Dinner. Att få tid på tumis är viktigt för oss. Att få vara ett par och inte alltid ha en bebé som tar största delen av bådas uppmärksamhet. Nu har vi ingen super strikt regel om att vi måste få till en date så och så ofta, men typ en gång i månaden ser vi nog till att komma ut bara vi två. Matheo är nu sex månader och tror att vi lyckats med 6 date nights hittills, så rätt så bra tycker jag. Sen behöver det inte vara så speciella grejer man gör, en snabb middag någonstans nära, en lång promenad på tumis eller nåt sånt. I går var vi borta i över 5 timmar så det var nog den längsta hittills.

Vi är båda lite mesiga när det gäller att någon annan ska sköta Massefnass. Rättare sagt att någon annan ska lägga honom, att han bara ska skrika och tro att vi övergivit honom för all framtid (tydligen tror vi båda att vi har ett underbarn som kan tänka så sofistikerade tankar vid sex månader). Så vi vill gärna vara hemma vid hans läggdags, dvs. klockan 20:00. Så det blev bio klockan 16:00, bord bokat klockan 18:00 och hemma klockan 20:00. Perfekt. Fast sen så meddelade barnvakten, alltså min mamma, att hon fått honom att sova redan 19:30, så vi betällde in efterrätt och njöt i en timme till, så var hemma först klockan 21 (yup, wild Saturday night out).

Vi gick och såg La La Land och sedan på middag till Fisken på Disken i det nya Kortteli i Kampen. Både filmen och restaurangen får betyget OK. Filmen var väl en vanlig feel good movie, men tyckte verkligen inte att den levde upp till all uppmärksamhet den fått. En helt jäkligt predictable story, inga wow sångröster eller wow danser, ett ganska trist slut.  Men Ryan Goseling är väl aldrig helt fel att titta på, hehe.

Restaurangen var helt OK den med. Nu måste jag dock säga att det säkert är mig det är fel på för jag blir alltid besviken när jag går ut och äta i Finland. Har väl bott för länge utomlands eller nåt, vad vet jag. Tycker att finska restauranger gör bra försök men något haltar alltid. Servicen är halvdålig, eller maten lite sådär. Nu var det faktiskt en kombination av båda. Tyvärr.

Men trots att både Bion och maten var OK så fick vi i alla fall en hel eftermiddag/kväll tillsammans och det är ju det som räknas.

wp_20170128_19_26_29_prowp_20170128_19_26_39_pro

 

Om anna-stina

Anna-Stina heter jag, 30 år gammal. Sist jag skrev på denna blogg bodde jag i Lima, Peru. Livet gick ut på jobb, resor och flotta fester. Efter ca 10 år av utomlandsposter (Peru, England, Vietnam, Spanien…) flyttade jag hem till Finland i Februari 2015 efter att ha fått drömjobbet. Livet skulle gå ut på karriär, jobb och resor. Men livet går ite alltid som man tänkt sig. Träffade spanska Pablo, blev kär, gravid och nu är jag på mammaledighet med min son Matheo född 07/16.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s