Totoritas

En bekant till mig bjöd mig förra lördagen till sitt hus på stranden Totoritas. Totoritas är en privat strand som ligger ca. 100 km. Söder om Lima. Desto söderut man kommer, desto exklusivare blir stränderna och husen. Och det att det är en privat strand betyder inte att bara en person har rätt till stranden, utan att bara de som äger eller hyr hus på området får använda den stranden.

Vi hade det jättebra, solade vid poolen, låg på stranden, drack champagne, åt galet god mat, skrattade, skvallrade och hade roligt. Samtidigt var det också en väldigt absurd upplevelse. När man kör längs med motorvägen Panamericana Sur så är vyn oftast inte så vacker, det finns mycket slumområden på vägen och mycket industriområden. Sedan när man viker av mot stranden så blir det en helt annan vy. Totoritas är alltså en exklusiv strand omringad av en hög mur, med vakter vid varenda infart. Man måste finnas på listan för att komma in (vilket vi ju då var som inbjudna). Vi lämnade bilen på parkeringen och en golfbil kom och hämtade oss och körde fram oss till huset. Totoritas är som ett miniatyr Miami, eller som en liten stad någonstans i Sverige. Små mysiga hus blandat med stora lyxiga villor. Utanför varje står det minst två stora 4×4 bilar. Hela området har stora parker, en stor allmän pool, ett gym, en restaurang, en bar osv.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

I Golfbilen redo att åka iväg.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Poolområdet, där en nanny hjälper ett srikande barn. Hon får inte själv gå i poolen.

WP_20150131_003(1)

Min bekants hus.

WP_20150131_006

En av de många gatorna i Totoritas

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Mera pool

Så gott som alla familjer som har hus där har antingen en eller två hushållerskor med sig som man såg gå och bära på matkassar, skuffa på barnvagnar, hälla upp vin och servera mat. Även min bekant har två hushållerskor när hon är på stranden.

En massa bran cyklade och lekte fritt i parkerna, dörrarna till de flesta hus var öppna, utan grindar eller galler. Det är så konstigt för just dessa samma familjer bor i Lima bakom stängsel och lås. Man ser knappt några barn ensamma på gatorna (läs. Rika barn), men i Totoritas är alla rika, så det finns ingen risk att bli rånad.

Samtidigt som jag hade det bra och roligt på stranden, så är det just det där jag gillar minst i Peru. Skillnad mellan folk och folk, och att den är så tydlig. Människorna som faktiskt bor i byarna runt Totoritas, får inte gå till stranden, de bor på fel sida om muren och finns nog aldrig på listan. Däremot så får de säkert jobba där, som hushållerskor, vakter, golfbils chaufförer eller annat.

Min bekant (som kommer från en rik familj) sade att det är så skönt att vara där, eftersom hon slipper vara rädd för att bli rånad, och att hon kan släppa sina tonårssöner ut om kvällarna. Skulle stranden vara öppen för alla skulle hon inte kunna göra det. Och hemma i Lima kan hon verkligen inte göra det heller. Det är en så konstig situation för visst har ju rika människor rätt att existera utan att behöva vara rädda, samtidigt som det bara känns så fel att det där på andra sidan muren finns slumområden med fattigdom och misär, där små barn går längs med motorvägen och försöker sälja godis. Innanför muren cyklar vita, blonda barn omkring på den nyaste cykeln, leker med sina nyaste i-phones och deras hushållerskor plockar upp efter dem.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Mera vin på husets takterass

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Causa de Quinoa! Sååå gott!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Men summa summarum: Jag

hade det bra på stranden oc vi hade en fin dag. Men det fick mig att igen en gång att tänka på hur orättvist detta samhälle är.

Om anna-stina

Anna-Stina heter jag, 30 år gammal. Sist jag skrev på denna blogg bodde jag i Lima, Peru. Livet gick ut på jobb, resor och flotta fester. Efter ca 10 år av utomlandsposter (Peru, England, Vietnam, Spanien…) flyttade jag hem till Finland i Februari 2015 efter att ha fått drömjobbet. Livet skulle gå ut på karriär, jobb och resor. Men livet går ite alltid som man tänkt sig. Träffade spanska Pablo, blev kär, gravid och nu är jag på mammaledighet med min son Matheo född 07/16.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s