Lunahuana

Ibland är det bara bra att komma lite bort. Bort från vardagen. Speciellt om man bor i en stad med 10 miljoner invånare. För även om jag oftast tycker att desto större stad, desto bättrer, så är det nog också så att desto större stad desto stressigare. En stad där man aldrig upplever 100% tystand, där trafiken är ett helvete och där människor alltid har bråttom kan nog tära på en, även fast man kanske inte lägger märke till det.

Så jag och en kompis bestämde oss rätt så ex tempore att åka till Lunahuana over veckolsutet. Jag har varit där flera gånger tidigare, där jag bl.a. för tre år sedan var med om en rafting olycka då jag föll i den vilda floden. Sist jag var där var i januari då Heidi var och hälsade på mig. Lunahuana är en liten jordbruksby där det odlas mycket druvor och där det finns en massa pisco-gårdar (för spriten pisco tillverkas av druvor)  som på senaste år blivit popular bland turister som en ”extremsport” ort. Det tar bara tre timmar att åka dit från Lima och det var 28 grader varmt och full sol. Denna gång satsade vi 100% på att ligga vid polen, äta gott, sova 10 timmar per natt och bara ta det lungt. Härligt. Första natten var vi helt chockade över tystnaden. Vi vaknade flera gånger och sade ”herregud så tyst det är”. Vi blev också chockade av att se stjärnorna. Saker man glömmer att existerar då man bor i Lima: stjärnor och tystand.

Bodde på samma hotel som två ganger innan: Rio Alto hotel, rätt så billgt och en härlig pool med en ljuvlig trädgård som leder ner till floden där man kan kolla på raftarna som åker förbi.

Lunahuana1 Lunahuana2 Lunahuana3 Lunahuana4 Lunahuana5 Lunahuana6 Lunahuana7 Lunahuana8 Lunahuana9 Lunahuana10 Lunahuana11 Lunahuana14 Lunahuana15 Lunahuana16 Lunahuana17

Om anna-stina

Anna-Stina heter jag, 30 år gammal. Sist jag skrev på denna blogg bodde jag i Lima, Peru. Livet gick ut på jobb, resor och flotta fester. Efter ca 10 år av utomlandsposter (Peru, England, Vietnam, Spanien…) flyttade jag hem till Finland i Februari 2015 efter att ha fått drömjobbet. Livet skulle gå ut på karriär, jobb och resor. Men livet går ite alltid som man tänkt sig. Träffade spanska Pablo, blev kär, gravid och nu är jag på mammaledighet med min son Matheo född 07/16.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s