Har varit lite förkyld i ett par dagar nu så har jobbat hemifrån i dag. Förra veckan hände det kanske inte så mycket, mest en massa jobb men hann göra roliga saker också, som t.ex.på tisdag gick jag på bio med en kompis. på tisdagar kostar det bara 8 soles att gå på bio (ca. 2€). Såg the judge. En bra film, men hade lite missförstått, trodde det skulle vara en spännande film och inte så emåtionell. Tjöt så att tårarna sprutade, men bra var den i alla fall.

På onsdag gick jag på några drinks med några kompisar till ett ställe rätt så nära här var jag bor. Drack ett par maracyua sours och vid ett tillfälle närmade sig en man för att tala med mig. Visade sig att han var plastikkirurg. Vet inte om jag ska ta det positivt eller negativt att han ville tala med just mig, kanske han såg mig som en potentiell kund, haha. Sade dock ganska snabbt att det inte är så normalt att operera sig i Finland (har skrivit tidigare om hur galet normalt det är här, typ mera normalt än onormalt).  kvällen slutade på La Lucha Sanguchería. La lucha är ett smörgåsställe vid ett gatuhörn och de säljer utan att överdriva de bästa smörgåsarna i världen. Också de godaste franskisarna och den godaste ají såsen. Spelar ingen råll vilken tid på dygnet det är, utanför La Lucha är det alltid kö.

WP_20141022_008

På torsdag jobabde jag sent men så bjöd jag mig själv på en timmes massage efter det, behövdes verkligen. Min massör Veronica är så galet bra.

På fredag gick jag på en galet god lunch efter jobbet med en kompis. Till ett nytt ställe som ligger i Barranco. Vi beställde in en parrilla för två och dog matdöden. Så gott.

WP_20141024_002

På kvällen var jag bjuden till nattklubben ”Gótica” av min kompis Myriam vars pojkvän jobbade där den kvällen. Gotica är en av Limas snofisgaste klubbar och det kostar vanligtvis nästan 100 soles (dvs 25€ att komma in), men vi fans på listan. Jag väntade på kvällen med en skräckblandad förtjusning. Visste att alla Limas rich and famous går där, att alla flickor där har höga, höga klackar och korta, korta kjolar, men det var inte så farligt. Visst verkade trenden vara ”desto mindre kläder desto bättre” men det fans även påklädda tjejer. stället var rätt så okej faktiskt, skulle aldrig betala 100 soles för att komma in, men musiken var bra, drinkarna goda och inte så galet dyra och vi hade riktigt roligt. Och ja, måste jag nämna hur lycklig jag är av att vara på ett dansgolv där folk verkligen kan dansa. Sker typ aldrig i Finland.

WP_20141025_007 WP_20141025_006 WP_20141025_005 WP_20141025_004

Om anna-stina

Anna-Stina heter jag, 30 år gammal. Sist jag skrev på denna blogg bodde jag i Lima, Peru. Livet gick ut på jobb, resor och flotta fester. Efter ca 10 år av utomlandsposter (Peru, England, Vietnam, Spanien…) flyttade jag hem till Finland i Februari 2015 efter att ha fått drömjobbet. Livet skulle gå ut på karriär, jobb och resor. Men livet går ite alltid som man tänkt sig. Träffade spanska Pablo, blev kär, gravid och nu är jag på mammaledighet med min son Matheo född 07/16.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s