Yogan och latheten

Lördag i dag. Började dagen med två timmars yoga. Okej, inte helt sant. Började med att gå till banken och betala min hyra. jobbigt med sånt här, man måste till banken, stå i kö, och betala över disken. Men det kostar inget extra, så inte så jobbigt egentligen.

Så var jag på två timmars yoga. Denna yoga hålls i en park precis intill den ekologiska marknaden. Mycket som händer i den här parken. Konserter, gympa timmar, dans mm. Roligt med lite ”community” fiilis.

Bild

Bild

hittar ni mig?

Efter Yogan träffade jag Petra och Väinö som i samma park dansade i ring till live musik

BildBild

Nu är jag hemma och har dåligt samvete. Hade lovat en kompis att gå ut och dansa ikväll. Baila, baila. Till en känd salsa-klubb. Men ni vet hur allt här börjar så sent? Och ni vet hur ens festhumör går i perioder? Nåh, vi sku ha träffats kl 23 för att åka till klubben som ligger långt borta (långt från var jag bor i alla fall). Och här måste ju så många saker tas i beaktande; är området farligt (i detta fall, ja – halvfarligt faktiskt), finns det säkra taxin att komma hem med (i detta fall osäkert) osv. Och utöver det så går jag igenom en kotikissa period. En god middag, en drink på en mysig bar och hemma under täcket vid midnatt är mera min grej just nu. Orkar inte festa, orkar inte vara trött imorgon, orkar inte. Så slängde fram en halv dålig excuse till varför jag inte kan hänga med. Synd på så sätt eftersom jag ju älskar att dansa. Och också på så sätt att jag ju alltid klagar att jag rör mig i exakt tre distrikt här i Lima. Det jag bor i (Miraflores), det jag jobbar i (San Isidro) och ibland i Barranco där några av mina kompisar bor. Nu sku jag ha haft chansen att se något nytt. Oh well. En annan gång.

 

Om anna-stina

Anna-Stina heter jag, 30 år gammal. Sist jag skrev på denna blogg bodde jag i Lima, Peru. Livet gick ut på jobb, resor och flotta fester. Efter ca 10 år av utomlandsposter (Peru, England, Vietnam, Spanien…) flyttade jag hem till Finland i Februari 2015 efter att ha fått drömjobbet. Livet skulle gå ut på karriär, jobb och resor. Men livet går ite alltid som man tänkt sig. Träffade spanska Pablo, blev kär, gravid och nu är jag på mammaledighet med min son Matheo född 07/16.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s