Är det så här det känns att leva drömmen?

Så länge jag kommer i håg har jag velat bo utomlands. Vet inte varför, egentligen. Kanske för att jag kommer från en liten by. Född och uppvuxen där. Min pappa är född och uppvuxen där. Min farmor och farfar var båda födda och uppvuxna där. Min farfarsfar lika så. Mina föräldrar bor där. Mina bröder + familjer bor där. Mina rötter är så rotade till detta ställe, så kanske tyckte jag att det var dags att någon rörde lite om i packen. Jag tycker det är härligt att vara från ett sådant ställe. Att veta vad hem är. Har märkt att det här med hem och rötter inte är en självklarhet för alla.  Är ganska säker på att även fast jag skulle bo utomlands i hela mitt liv så är byn jag kommer ifrån alltid hem. Samtidigt så är jag rastlös, är det för mycket samma sak får jag ångest. Kanske var det därför jag alltid drömde om att bo utomlands. Om något annorlunda. Långt borta.

 Jag drömde också alltid om att bo i en stor stad. Och då snackar vi stor stad. Inte något futtigt Helsingfors. I en stad som aldrig sover. Där man måste trängas på gatan för att komma fram. Där man på natten somnar till trafikens ljud, där man kan beställa sushi klockan fyra på morgonen om man så vill. Jag växte upp med enorma gröna gräsmattor runt omkring mig, vid en sjö med egen strand. Man kund skida på åkrarna och skrinna på sjön om vintern. Jag älskade det, men var ändå avundsjuk på de kompisar som bodde i höghus.

Vid något skede fattade jag att jag nog inte kunde blir veterinär som jag tänkt; hatar blod och slem och är rädd för främmande djur. Inte heller flygvärdinna var en så optimal önskan eftersom jag inte alls gillar att flyga. Så jag började fundera vad jag kunde jobba med på riktigt. Sedan dess har ett internationellt jobb stått högt på önskelistan. Ett jobb där man bor utomlands men där man jobbar för Finland på något sätt. Ett jobb där man för Finland närmare andra kulturer. Ett jobb där man både gör nytta för hemlandet och det landet man bor i. Ett jobb där man får använda flera språk dagligen, där man får resa och där man kommer i kontakt med folk. Kanske en ambassad? Kanske en handelskammare? Kanske en medborgarorganisation av något slag?

Varför skriver jag allt detta? Jo för att hej, jag lever det där livet!!! Mina drömmar har faktiskt uppfyllts. Jag lever drömmen. Och inte vilken dröm som helst utan min egen barndomsdröm.

Uppfyllda drömmar ersätts ju av nya drömmar. Det är ju inte så att jag går omkring och är 100% nöjd. Men det är bra att påminna sig om det faktum att det jag gick och dagdrömde om för ca 15 år sedan faktiskt har blivit verklighet. Bara en sån sak.

Om anna-stina

Anna-Stina heter jag, 30 år gammal. Sist jag skrev på denna blogg bodde jag i Lima, Peru. Livet gick ut på jobb, resor och flotta fester. Efter ca 10 år av utomlandsposter (Peru, England, Vietnam, Spanien…) flyttade jag hem till Finland i Februari 2015 efter att ha fått drömjobbet. Livet skulle gå ut på karriär, jobb och resor. Men livet går ite alltid som man tänkt sig. Träffade spanska Pablo, blev kär, gravid och nu är jag på mammaledighet med min son Matheo född 07/16.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s