I dag är det exakt tre veckor tills jag stiger på flyget heeeem till Finland. Jag må bo här nu, men Åkernäs, Evitskog, Finland kommer för evigt att vara mitt hem. Nu när åtta månaders dagen för min Lima vistelse börjar närma sig känner jag mig mera rastlös än någonsin. Jag är ju inte precis van att stanna så länge på ett och samma ställe. De senaste åren har jag alltid brutit upp och flyttat efter ca. sex månader, högst ett år. Just då när livet börjar kännas lite för vardagligt, för rutinerat, ja då sticker jag. Nu ska jag ju vara kvar i Lima ett bra tag till, men denna Finlands resa kommer väldigt passligt. Även fast dessa åtta månader varit bra på alla sätt och vis så har de också varit väldigt jobbiga och utmattande. Är väldigt trött och behöver en paus. Jag har så mycket ny information i mitt huvud att jag nog snart skulle spricka annars. Och känner jag mig själv rätt så kommer jag, efter sju veckor i Finland, att längta tillbaka till Lima.

Jag och en kollega här på ambassaden, som också åker till Finland snart, har bestämt oss att det fr.o.m. nu ska bli full sommar här i Lima (det är på gång, men ännu lite svalt på kvällarna och temperaturen har tills vidare inte stigit över 20 grader). I Finland ska det vara full vinter, snö, snö och snö. Bryr mig inte om att ni som bor där kommer att ha kvar denna snö i typ maj. Ni får skylla er själva om vi säger så. Är fullt medveten om att i mitten av november är det snarare slask, slask, slask men man kan ju hoppas. Så i januari då jag återvänder till Lima ska det vara full sommar här, vilket det kommer att vara. Så full sommar tills juni (vintern börjar väl i maj här) och till midsommar åker jag tillbaks till Finland var det såklart kommer att vara full sommar. Det är min plan.