Service

Peru är ju ett land som är väldigt inriktat på service. Jag menar, bara man är villig att betala en liten peng, så får man nästan vad man vill gjort för sig. Inte som i Finland där all service börjar försvinna. Man ska tydligen ha så litet människokontakt som möjligt. Delvis beror det här på demografi; i Peru är största delen av befolkningen under 35 år, medan i Finland demografin är betydligt mycket äldre (har inga siffror att komma med här) men vad jag vill komma till är att det finns mera människor i arbetslivet här och jobb skapas lite ”med tvång”. En annan orsak är kanske också Perus ekonomiska tillväxt, med 6 % i året är Peru ett av de länder som växer mest och snabbast i hela världen medan Finlands ekonomiska tillväxt står..eh…stilla (eller går bakåt). En tredje orsak hittas väl i att Peru fortfarande är ett väldigt hierarkiskt land, ett riktigt klassamhälle där de i ”överklassen” blivit vana med att de får alt gjort för dem.

Exempel kan vara att varje restaurang/café/bar har en typ vid dörren vars uppgift bara är att öppna dörren. Så finns det andra som är ”parkeringsguider”, dvs. visar var och hur man ska parkera. Parkeringsvakter hittar man också på varje gata (och de allmänna parkeringsplatserna). Det cyklar killar omkring som tvättar folks bilar, klipper gräs, tvättar fönster, går ut med hundar. Precis allt har också hemleverans; varje blombutik, kiosk, restaurang, apotek mm. hämtar hem för en liten slant. Osv. osv. osv. Vad man än vill få gjort för sig så hittas det garanterat, bara man är villig att betala lite för det. En annan skillnad mellan service i Peru och Finland är att här görs allt med ett leende på läpparna och man hälsar glatt osv.

Vart jag egentligen ville komma med hela det här inlägget är att jag i går använde mig av en service jag aldrig gjort tidigare. Jag var och handlade i Wong (tänk er Perus prisma), där var en massa grejer på 50% så jag köpte lite grejer till lägenheten (glas, vaser, osv) och så en massa mat. Alltid vid ändan av varje kassa finns en eller två personer som packar ens grejer. I går var de två stycken som packade alla mina varor i plastpåsar. Det blev kanske 20 stycken påsar totalt och jag skulle omöjligt ha kunnat bära hem dem själv (har ju ingen bil här). Så vad gjorde jag då? Jo en av killarna som packat mina varor skuffade butikskärran (och alla påsar förstås) enda hem till mig. Jag har sett supermarkets typer gå och skuffa på varor men aldrig tänkt på att använda de själv (köper ju oftast inte så mycket att jag inte skulle kunna bära det själv). Så där gick vi, jag visade vägen och han följde efter mig skuffandes på kärran. Han skuffade t.o.m. kärran in i hissen, kom med upp till lägenheten och lade alla påsar på köksbänken.  Och innan ni nu (på typiskt nordiskt sätt) skakar på era huvuden och tycker att det är galet att ha nån at göra det för en, så måste jag säga att vad är det för illa med att ge jobb åt någon? Jag tippade honom ganska så väl, en summa han skulle ha blivit utan om han inte skuffat hem mina varor.

Så om man vill vara en ytlig materialist (som man ju ibland vill) och speciellt om man är lat (som jag oftast är) så är Peru ett ganska bra land. Här har jag möjlighet att gå på manikyr/pedikyr och massage en gång i veckan, att ha en personal trainer två gånger i veckan och en städerska en gång i veckan. Jag har möjlighet att ta taxi till jobbet om jag är för lat att ta buss och jag kan äta ute varje dag. Och då är jag verkligen ingen diplomat med en saftig lön, utan ”lokaltanställd” som det heter. Med min lön i Finland skulle jag ha råd med hyra och kanske något där till, med tur. Man ska ju inte jämföra när det är frågan om så olika länder med så olika utgångspunkter, jag vet det. Men ibland kan man ju inte hjälpas att jämföra lite.

Om anna-stina

Anna-Stina heter jag, 30 år gammal. Sist jag skrev på denna blogg bodde jag i Lima, Peru. Livet gick ut på jobb, resor och flotta fester. Efter ca 10 år av utomlandsposter (Peru, England, Vietnam, Spanien…) flyttade jag hem till Finland i Februari 2015 efter att ha fått drömjobbet. Livet skulle gå ut på karriär, jobb och resor. Men livet går ite alltid som man tänkt sig. Träffade spanska Pablo, blev kär, gravid och nu är jag på mammaledighet med min son Matheo född 07/16.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Service

  1. Ann skriver:

    jag tittar här alltsomoftast, kul att läsa om lima, vill bara säga att dina bildlänkar ofta inte funkar?

    • asandfor skriver:

      Hej. Oj – vad bra att du säger. Har kanske att göra med att jag ofta laddar upp bilderna från telefonen…hmm… ska försöka fixa.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s