28 de julio.

Glad nationaldag! Året var 1821 då Don Jose Martin deklarerade Peru ett självstädnigt land efter århundraden i Spanskt styre. 

Här har det firats i ganska lugna tecken. I går var jag bjuden till Petra och Humberto. Petra är finsk och Humberto peruan (från Iquitos i djungeln). Jag lärde känna dem då jag var här för två år sen. Då hade de precis flyttat till Peru från Vietnam, och litet efter det flyttade jag till Vietnam, och nu är jag här i Peru igen. Humberto kommer också alltid att ha en speciellt plats i mitt hjärta eftersom han räddade mitt liv en gång. För att göra en lång story kort så var vi och white water rafta, vår båt hamnade i en stor strömvirvel. Guiden i vår båt föll på mig och jag föll in i virveln och drogs ner under vattnet… anyway, till slut lyckades Humberto dra upp mig.

I går grillade vi, drack vin och skvallrades. Till slut tog Petra hajdaren fram och började spela. Också ELina från Huaraz var med, med sin lilla Alma. Jag har gjort en studie i barns söthet och jag tror att man vinner maximal söthet om man parar sig med en peruan (jaja, alla barn i världen är söta).

Bild

Elina och Alma samt Petra och Väinö.

Bild

I dag har jag tränat med min PT (gillar fortfarande inte den nya, bläääh). Och så har jag igen varit hos Petra och Humberto på lunch. Egentligen hade jag tänkt åka till centrum för att se på presidenten och marcherna och allt det där, men latheten tog över och Petras och Humbertos förslag om Pollo a la brasa lät bättre helt enkelt.

Bild

Dagen till ära hade även jag smyckat mig lite patriotiskt.

BildBild

Så hängde vi i parken lite och nu kom jag precis hem. Det känns så ofattbart skönt att imorgon ännu är en ledig dag (om helg faller på söndag blir måndagen alltid automatiskt ledig).

Om anna-stina

Anna-Stina heter jag, 30 år gammal. Sist jag skrev på denna blogg bodde jag i Lima, Peru. Livet gick ut på jobb, resor och flotta fester. Efter ca 10 år av utomlandsposter (Peru, England, Vietnam, Spanien…) flyttade jag hem till Finland i Februari 2015 efter att ha fått drömjobbet. Livet skulle gå ut på karriär, jobb och resor. Men livet går ite alltid som man tänkt sig. Träffade spanska Pablo, blev kär, gravid och nu är jag på mammaledighet med min son Matheo född 07/16.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s