work to live vs. Live to work…?

Jag får ofta nu höra att jag jobbar allt för mycket. När folk frågar vad jag gjort på veckoslutet och mitt svar är att jag varit på kontoret eller då jag säger att jag de flesta dagar jobbat från 7 till 23 så är responsen ofta ”Herregud – stackars dej, var hemskt, usch, huj, blä osv”. Men jag gillar faktiskt mitt jobb. Det är intressant, jag lär mig så sjukt mycket nytt varje dag, jag utvecklas och blir bättre. Så jag klagar inte. Jag är definitivt inte en sådan människa som tycker att jobbet ska vara hela ens liv. Definitivt jobba för att leva och inte leva för att jobba. Men jobbet är ju en stor del av livet. Jag har studerat hårt, är rätt så ambitiös och vill fortsätta utvecklas, lära mig nya saker och bli bättre hela livet igenom. Då måste 110 % ges nu. 99 % räcker liksom inte. Så är jag också nu i den livssituationen att jag faktiskt kan ge allt till jobbet (har ingen unge osv.). Om jag någonsin ska vara en workaholic så är det väl nu. Speciellt med tanke på att jag har ett jobb jag gillar och en chef som uppmuntrar och som vill se mig gå framåt. Vem vet om man har den turen i framtiden.

Jag har haft så galet roligt i mitt liv hittills. Jag tror de flesta skulle bli chockade om de bara visste hur många galna fester jag varit på (i alla världens hörn), hur många killar från olika länder jag hånglat med, hur många otroliga resor jag varit med om, hur mycket galna och intressanta människor jag träffat. Jag har alltid varit en människa som tagit i varje chans jag fått för att uppleva så mycket som möjlig. Har alltid trott på det där att man ångrar mera det man inte gjort än det man gjort. Men livet går vidare och det ska det också göra. Det betyder ingalunda att jag nu aldrig har roligt, aldrig festar eller aldrig hånglar (för det gör jag – haha). Det betyder bara det att just nu, i den livssituation jag befinner mig i nu, är mitt jobb prioritet nummer 1. Och jag har ju roligt och upplever nya saker hela tiden, det är bara lite annan sorts nöje om vi säger så. Mitt mål just nu är att lära mig så mycket jag bara kan, utvecklas så mycket det bara går och sen får man se vad som händer. Kanske jag fortsätter på samma sätt. Kanske jag sen slutar jobba och tar en resa runt jorden. Kanske jag blir en hemmafru. Kanske jag flyttar hem till Evitskog och börjar odla potatis och morrötter. Vem vet. Men just nu känns det bra att ge så mycket som möjligt till jobbet. Det var ju därför jag flyttade hit. Förstår ni?

Om anna-stina

Anna-Stina heter jag, 30 år gammal. Sist jag skrev på denna blogg bodde jag i Lima, Peru. Livet gick ut på jobb, resor och flotta fester. Efter ca 10 år av utomlandsposter (Peru, England, Vietnam, Spanien…) flyttade jag hem till Finland i Februari 2015 efter att ha fått drömjobbet. Livet skulle gå ut på karriär, jobb och resor. Men livet går ite alltid som man tänkt sig. Träffade spanska Pablo, blev kär, gravid och nu är jag på mammaledighet med min son Matheo född 07/16.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

En kommentar till work to live vs. Live to work…?

  1. mamma skriver:

    det där med hånglar förstår jag int

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s