Livet på sprickan

Jag hade hunnit vara här i en vecka år 2007 då en stor jordbävning på 7,9 drabbade Peru. Epicentret var 140 km. söder om Lima. I 180sekunder stod jag ute på gatan och allting omkring skakade. Strömmen gav upp och hela staden blev svart. Över 500 människor dog i jordbävningen, små städer utanför Lima totalförstördes och har inte återuppbyggts än i dag. Till dags dato kan jag säga att det är det obehagligaste jag varit med om.

Ljudet av en jordbävning är obeskrivligt. Då allting skakar, precis allt rör på sig. Ljudet är nästan värre än själva skakandet. Det är så strakt och hårt.

I natt vaknade jag till detta ljud och kände genast igen det. Allting skakade. Det räckte inte mera än några sekunder, men tillräckligt för att jag skulle få panik. Jag tror ju att jag går omkring och är förberedd och lugn i fall en jordbävning skulle slå till. Har, enligt myndigheternas rekommendationer, en ryggsäck innehållande, vatten, varma kläder och ficklampa vid dörren. Sover alltid med nycklarna, plånboken och telefonen nära. Men bara dessa några sekunder visade att jag högst antagligen skulle springa ut i panik utan både ryggsäck och allt annat. Nattens bävning var på 4,5.

Man kan inte göra något åt jordbävningar. De kommer när de kommer. Men man kan vara förberedd. Tyvärr var hela landet väldigt oförberett år 2007 och allting sköttes väldigt dåligt. Nu försöker myndigheter få folk att förbereda sig mera. Det ordnas skolningar och kampanjer om hur man ska bete sig. Jag har försökt läsa på mycket och försöker vara så förberedd som möjligt. Måste bara försöka lugna ner mig lite.

Det går en kontinentalspricka längs med hela Syd- och Nordamerikas västkust, så bävningar av olika slag är väldigt vanliga. Någonstans i Peru skakar det nog nästan varje dag. Moder jord tycker om att påminna oss om att hon nog är mycket starkare än oss.  

Om anna-stina

Anna-Stina heter jag, 30 år gammal. Sist jag skrev på denna blogg bodde jag i Lima, Peru. Livet gick ut på jobb, resor och flotta fester. Efter ca 10 år av utomlandsposter (Peru, England, Vietnam, Spanien…) flyttade jag hem till Finland i Februari 2015 efter att ha fått drömjobbet. Livet skulle gå ut på karriär, jobb och resor. Men livet går ite alltid som man tänkt sig. Träffade spanska Pablo, blev kär, gravid och nu är jag på mammaledighet med min son Matheo född 07/16.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s