måndagsgnället

Då har andra arbetsveckan börjat. Tycker allt böjrar gå ganska bra. Vi är ett litet team vilket betyder att vi båda, min chef och jag, gör allt mellan himmel och jord. Speciellt nu i början då en massa praktiska saker måste fixas. Har i alla fall tillräckligt med jobb och det känns faktiskt som att jag behövs.

Men livet så där annars har de senaste dagarna kanske inte känts som om det vore en dans på rosor. Allting känns lite jobbigt och motigt just nu. Vet egentligen inte varför. Eller jo, det vet jag. Jag är väldigt otålig när det kommer att ”börja ett nytt liv”. Vill känna att jag har rutin och koll på läget nu nu nu nu. Och jag vill ha en massa vänner och gå på en massa roliga fester och ha hobbyer och känna att jag har ett liv här. Och jag vet att det går om och jag har kännt precis så här fem gånger tidigare då jag flyttat utomlands. Men dendär klumpen i halsen skulle gärna få försvinna nu. Och jag har ju faktiskt några vänner här. Och jag känner till staden mer än väl. Jag var ute på lördag, jag har planer för tisdag-, onsdag-, och torsdag kväll och skall till stranden med ett gäng om två veckor. Har också planer för påsken. Men tydligen måste jag ändå få gnälla. Det där med att ge sig själv tid är jag inte så bra på. Fast jag nog är väldigt bra på att ge det rådet till andra.

I och med den lite motiga känslan just nu föds tankar som ”vill jag verkligen bo här”, ”är dethär med jobb och karriär så viktigt”, ”är dethär verkligen min grej”. Fast jag vet att det är det.

Och så är det dethär med lägenhet. Har varit och kollat på tre ställen nu. Ett ställe var verkligen perfekt. Precis vid maleconen, nytt hus, fräch lägenhet, delat med två andra. Men så när jag skrev och sade att jag är intresserad så kom listan med regler. Den var inte kort. Det kändes verkligen som om man inte alls fick röra sig där i lägenheten på grund av alla regler. Skall nu ikväll och kolla på en annan och hoppas, hoppas, hoppas att den är perfekt.

Och ännu en grej. Det där med trafiken. Förr störde det mig inte att sitta i trafik till och från jobbet. Tyckte att det hör ju till när man bor i en storstad. Men nu har det tydligen börjat störa mig. Skulle därför egentligen kunna tänka mig att bo i San Isidro, där ambassaden ligger. Men det är Limas absolut finaste och lyxigaste och därmed tråkigaste och dyraste stadsdel. Miraflores där jag bor i nu är ganska perfekt egentligen. Men den där arma trafiken. Tror jag får bo här en tid och så kolla om jag vid något tillfälle senare kanske flyttar. Skulle egentligen villa kunna gå till jobbet. Men då borde nog plåmboken vara lite tjöckre.

Ja det var väl allt jag hade att gnälla om tror jag. Imorgon lovar jag att vara på bättre humör.

Om anna-stina

Anna-Stina heter jag, 30 år gammal. Sist jag skrev på denna blogg bodde jag i Lima, Peru. Livet gick ut på jobb, resor och flotta fester. Efter ca 10 år av utomlandsposter (Peru, England, Vietnam, Spanien…) flyttade jag hem till Finland i Februari 2015 efter att ha fått drömjobbet. Livet skulle gå ut på karriär, jobb och resor. Men livet går ite alltid som man tänkt sig. Träffade spanska Pablo, blev kär, gravid och nu är jag på mammaledighet med min son Matheo född 07/16.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till måndagsgnället

  1. johanna skriver:

    Not sure if you will ever get a proper answer for some of your (good) questions. Hang in there, and give yourself time. Oh and dont go with the the OCD house…. xx

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s