sömnskola

Här har veckan gått mest i sömnskolans tecken, och hittills har det gått bra. Först fick han lära sig att somna utan tuttflaska, tog totalt tre nätter. Första kvällen var han väldigt arg i över en timme, andra kvällen inte alls lika arg men det tog nog över en timme att få honom att sova och tredje kvällen somnade han själv på fem minuter. Hoppas det håller i sig.

Så var det meningen att vi sku ta bort nattflaskorna nu inkommande veckoslut. På senaste tiden har två uppvak blivit tre, tre blivit fyra och fyra bilvit åtta och han har inte kunnat somna om utan sin flaska. Vad flaskan har för innehåll har inte spelat någon roll, vatten eller mjölk men det ska vara flaska, nappen duger inte. Men eftersom han de senaste nätterna just vaknat ca åtta gånger så bestämde jag bara i förrgår att nu är det slut på flaskorna. Om jag endå ska vara vaken så kan jag ta skolningen nu, varför vänta till veckoslutet (på veckoslutet sku P ta nätterna men vad spelar det för roll liksom om jag inte sover nu…). Sagt och gjort. Flasorna bort. Den första natten gick nog helt Okej, han vaknade två gånger och hade såklart svårt att somna om, det tog nästan två timmar båda gångerna innan han somnade på nytt. Han skrek inte så mycket, var mest gnällig med några minuters skrik bland varven. Andra natten gick… SUPERBRA! Han sov från 21-07. Han vaknade ett par gånger har jag för mig, är inte helt säker om jag drömde, men då var det bara att stoppa i nappen och han somnade om direkt. Det kan väl inte ha varit så enkelt, eller? Jag hoppas att allt det här håller i sig men samtidigt är jag också förberedd på bakslag. Vi får se.

P.s. började skriva det här inlägget i går och kan med glädje informera att förra natten sov han 10,5 h utan att vakna alls! Wohoooo!

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

åtta månader

I går blev vår lilla skrutt åtta månader. Hur är det möjligt?!? Det känns ändå som om att han varit med oss alltid men som att han föddes för typ nån vecka sedan. På hans åtta månaders dag hade vi rådgivning, första gången på nya stället och vi fick lite…hm… kritik för att han är lite lat. Eller han kan mycket saker men vill liksom inte. Och varför skulle han villa det, så fort han tröttnar på att t.ex. ligga på rygg så gnäller han och så går jag eller P och svänger på honom, eller sätter honom och sitta. Aijabaija, han måste lära sig själv, och han kan, han har gjort det flera gånger, men alltid motvilligt. Vi har inte så bra tålamod med P och vi är på god väg att se till att vår sån inte ska ha det heller. Men nu ska vi bli bättre på det, det måste vi. Han väger 9,935 kg och är 76cm lång så en stor kille med andra ord.

Så ska vi också snart sömnskola lite. Han sover bra men ska ha sin tuttflaska för att somna och några gånger på natten för att kunna somna om. Det är rätt så onödigt så vi ska försöka ta bort den. Igår och idag har vi lagt honom utan att han fått tuttflaskan med i sängen och han har inte varit nöjd om vi säger så. Men tyckte att det i dag redan gick lite bättre än igår. Hoppas det imorgon går ännu bättre. Annars är han snäll och god och rar. Alltid glad och äter som en häst.

WP_20170310_16_53_37_Pro

Nöjdast är han när han får äta själv

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Spanjor

På måndag var vi till spanska ambassaden för att äntligen få spanskt medborgarskap till Matheo. Spelar ju kanske inte så stor roll egentligen inom EU, om han har det eller inte, men tycker att det i alla fall inte är något negativt att ha dubbelmedborgarskap. Världen är en så konstig plats så man vet aldrig när man kan ha nytta av det. I flera veckor har vi samlat på oss en massa viktiga papper; födelseintyg, faderskapsintyg, fyllt i papper, kopierat pass osv. Men såklart när vi väl var där så fattades det ett papper. Så typiskt. Nå, det positiva är i alla fall att det pappret kan vi posta och behöver inte vara på plats.

Och vilket papper var det som fattades? jo, ett om P:s skilsmässa. Alltså hallå, han skilde sig år 2005, och nu ska vi registrera vårt barn, som hans ex-fru inte har så mycket att göra med, och då måste ett papper om hans skilsmässa vara med. Spanien älskar ännu old-school byråkrati.

Sen när Matheo väl har medborgarskapet så kommer han att ha dubbelmedborarskap när han är i Finland, medan han i spanien bara kommer att vara spansk medborgare för de godkänner inte dubbelt. I spanien måste alla enligt lag också ha två efternamn (ett av pappan och ett av mamman) så han kommer att heta Capa Sandfors i efternamn. I Finland får man ju inte göra så, ge dubbelnamn till sitt barn, men vi blev iformerade om att när han väl har sitt spanska pass så kan vi gå till magistraten här och be att de också ändrar hans efternamn här till dubbelt. Och det kommer vi definitivt att göra, sku från början ha villa ge dubbelt efternamn till honom.

img-20170214-wa0005

Han ser inte så spansk ut, men snart är den här lintotten också spansk medborgare. 

 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Då var man landebo igen då

Dååååå har vi äntligen flyttat. Till landet. Tillbaks till min hemort. 13 år sedan jag flyttade härifrån och svor att jag aldrig aldrig aldrig skulle flytta tillbaks. Men här är jag. Just nu bor vi i ett litet hus vi får hyra medan vi ska renovera ett egnahemshus dit vi hoppeligen flyttar in om ca. ett år.

En vecka har gått och vi har installerat oss och fått allt på plats. Det blev rätt så mysigt och inte så trångt som jag trodde. Den första kvällen hade vi 16 grader inne, öppna spisen rykte in, kylskåpet gick sönder och hela huset luktade avlopp. Då hann jag tänka ”nej nej nej, det här var inte en bra idé, får vi månne flytta tillbaks till den gamla lägenheten ännu”. Men vi fick upp värmen, röken bort, ett nytt kylskåp och avloppslukten försvann. Vi har ganska mycket brist på förvaring, det finns inga skåp och det ryms inga heller. Det finns ett klädskåp. Matheos kläder förvaras i TV hyllan. Men det funkar.

Alla frågar mig hur det känns nu, när jag flyttat tillbaks igen. Och jag måste säga att det inte känns så jätte annorlunda. Mitt liv har inte förändrats. Jag gör precis samma saker. Nu måste jag bara ta bilen överallt. T.ex. i går var jag till Helsingfors med bil, tog 35 minuter. Visst, förr hade jag 15 minuter med tåg, men inte är det så farligt nu heller.

WP_20170301_12_58_33_Pro

Mina promenadvyer har ändrat aningen

WP_20170301_13_13_58_Pro

Det lilla huset utifrån

WP_20170303_08_59_49_Pro

vårt sovrum/vardagsrum

WP_20170304_09_49_46_Pro

Kök

WP_20170304_09_49_56_Pro

Mera kök

WP_20170304_09_50_30_Pro

Gästrum/styvsonens rum/klädrum/TV-rum

WP_20170305_08_00_03_Pro

Utsikten från Sovrummet

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Oron

Det värsta med att vara förälder är oron. Att ha ansvar och således vara orolig över ett annat liv. För en annans välmående. Jag är inte en nojig person och är ganska lugn och sansad för det mesta. Men när man har totalt ansvar (eller ja, 50% av ansvaret) över en annan person så spökar de där orden i bakhuvudet tänk om. Som i natt när Matheos feber var över 40 och inte sjönk trots medicinering. Jag vet ju att små barn kan få hög feber utan att det betyder någonting. Sen började han kaskadspy. Och jag vet ju att små barn kan ha spysjuka och det är inte farligt. Men tänk om. Sen när han satte spyan i halsen och P i panik i mörkret ryckte upp barnet ur sängen så råkade han slänga det sista av vår medicin i golvet och då ringde jag jouren som sa att det var bäst att komma in. Jobbigt om febern stiger igen och vi inte har någon medicin.

Så här har det inte sovits mycket i natt. Och det är förstås helt okej. Matheo fick en bra combo av medicin som tog ner febern och spydde gjorde han bara några få gånger. Nu mår han prima om än lite trött efter nattens bravader. På sjukhuset sade de att det kunde vara norovirus, men tänker mig att symptomen skulle ha hålla i sig längre i så fall. Men fö säkerhetsskull ska vi nog bara hålla oss inne i dag och P har inte åkt till jobbet. Inte så frächt med en kock som eventuellt bär på norovirus.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

7 månader

I dag hade vi rådgivningsbesök och fick veta att Massefnasse väger 9,655 kg och är 74cm lång. Han är ganska lång för sin ålder och vikten är exakt på kurvan. Han kan sitta själv utan problem och trivs långa stunder på golvet för sig själv med någon leksak. Men rådgivningstanten var inte jättenöjd att han typ aldrigt ännu svängt sig, att han liksom totalt hoppat över det steget i utevkligen. Han har svängt sig men bara kanske tre gånger och också de gångerna har nog varit halvt i misstag. Han kan också stå en liten stund med stöd tills han sätter ner sig igen. Men nu måste vi ha honom mera och ligga på golvet istället för att sitta. Han kommer att hata det, för han blir uttråkad efter en sekund, men motoriskt är det viktigt att han lär sig svänga sig ordentligt.

Han sover bra. Somnar vid 20.-20.30, vaknar en gång (oftast, ibland två) och får en flaska och vaknar sen för morgonen vid 6-7 tiden. På dagen sover han tre tupplurer, ungefär en eller en och en halv timme var. Så kan verkligen inte klaga på hans sovande, har aldrig kunnat det. Han har visst haft några dåliga nätter men de kan man nog räkna på en hand.

Han äter fast mat fem gånger om dagen, morgonmål, lunch, mellanmål, middag, kvällsmål, och dricker tre flaskor mjölk (plus den på natten). Han äter allt han får framför sig fast helt totalt utan att villa låta snobbig så måste jag säga att han inte äter köpt burkmat. Det spottar han ut. Så jag lagar all mat åt honom. Men eftersom det är den enda kulinariska uppgift jag har i det här hushållet (förutom att äta då) så är det rätt så okej. Och det tar ju inte så länge att hacka lite grönsaker, koka, mixa och frysa. Jag lade upp en bild på insta för någon tid sedan på babymat jag höll på att laga och en kompis kommenterade att oj så duktig jag är. Jag tar mer än gärna emot alla komplimanger jag kan få, tycker inte man ska vara så modest, men som sagt så är det kocken i huset som sköter utfodringen av de vuxna så att jag en gång i veckan tar 30 minuter för att laga lite babymat är nog inte så duktigt. Eller jo, det är det väl, men ni fattar. Det är inte som att jag sku stå vid grytorna dagen i ända.

Matheo är en glad typ som sällan blir arg och ledsen. Han skrattar högt och mycket och är en enkel bebis på alla sätt. Mest av allt här i världen tycker han om sin mamma och sin pappa. Och helst av allt är det någon av oss som ska sköta honom och alltid vara nära. Han blir fort arg och ledsen om han är i någon annans famn, fast det går nog om rätt så snabbt. Nestmest av alla tycker han om sin storebror. Men han bor hos oss bara varannan vecka. Det är något speciellt i att se en 13 åring, som annars mest är intresserad av sin telefon, totalt skina upp och börjar tala bebisspråk när han ser sin lillebror. Och ja, M är total förälskad i honom också. 13 åringen tröttnar dock, förståeligt, rätt så snabbt på den lille och går bort och stänger dörren om sig så fort M gnäller till lite. Men om några år tänker jag att han nog kan sitta barnvakt åt sin lillebror. Det blir perfekt.

Mest av allt älskar Matheo att vara hemma och om vi varit borta så skiner han upp som en sol så fort vi kommer hem. Om vi är på besök tycker han inte om att sitta på golvet eller göra något annat. Men får han sitta i famnen är han nöjd. Typ sådan är vår lille Mattifnatti nu vid sju månader.

Sista rådgivningsbesöket på vår nuvarande rådgivning innan vi flyttar.  I dag var också P med på och han är mycket bättre på mig att ställa en massa frågor och att berätta utförligt om Matheo  (själv får jag bara ur mig ”vi har det bra”, ”nej, jag har inga frågor”), så vi var där i över en timme. Kan bara hoppas att vi får en lika bra ”tant” på nästa ställe.

Och hur typiskt är det int att vi på rådgivningen satt och skröt om att han ännu aldrig varit sjuk, inte ens en liten snuva. Och så när vi kom hem hade han över 39 grader feber. Fast inga andra symptom alls, så vi blev lite fumdersamma på vad det kunde vara. Vi gav honom lite nedsättande medicin innan läggdags så får hoppas att febern är borta imorgon.

img-20170214-wa0005

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

värmen

eeeh… Måndag… igen. Går omkring och tänker på allt jag skulle villa skriva om; hur jag mådde efter förlossningen (hint: inte bra), om vår flytt till landet, om jämnställdheten i vårt förhållande, om att leva med en spanjor, om Matheo 7 månader osv. Men varje gång jag ska sätta mig vid datorn så kommer något annat emellan, ett avsnitt (eller fyra) av skam, en bebis som vill ha mat/blöjbyte/sövas/uppmärksamhet, och allmänt bara av livet.

I dag har mycket av min tid gått åt till att surfa på resor till värmen. Sku så villa åka bort till värmen. Fast i år lär det inte hända (flytten you know), och ja, så har vi ju alltid spanien. P får dåligt samvete över att åka någon annan stans om vi har tid och råd. Vilket jag ju förstår, hela hans familj är där så såklart vill vi ju vara där så mycket som möjligt. För mig är det också viktigt för Matheos skull, att han ska känna sig spansk och att han också har ett hem där. Han har också turen att ha småkusiner i samma ålder som också spenderar sina somrar i den lilla byn där P:s föräldrar har sitt sommarhus. Men någon gång sku det vara roligt att åka någon annan stans. Hade tänkt att kanske över nästa jul, men då sa P direkt att han då i så fall vill vara julen med sin familj om vi inte är här. Och vad kan jag säga till det.

Tja, har ju rest runt världen några varv så det är inte så mycket det men värmen värmen värmen så här i vintern skulle inte sitta helt fel (och nej, det är inte varmt i Madrid nu). Men drömma kan man väl alltid.

I dag har P för ovanlighetens skull varit hemma hela dagen men många knop har vi inte fått gjort. Eller jo, hela morgonen var jag ganska duktig; fixade tvätten, disken, ringde några flyttfirmor om offerter osv. Ville visa åt P huuuuuur mycket jag gör här hemma om mornarna (fast jag vanlightvis brukar sitta på soffan och dricka kaffe ganska så länge, hehe). En 90 minuters power walk tog vi på eftermiddagen och det var ganska skönt.

wp_20170213_15_08_50_pro

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar